Folk säger att vi bör fokusera på de goda sakerna i livet. Och i viss mån håller jag med dem. Vi bör vara tacksamma för allt vi har. Det finns så många människor som inte har något. Bokstavligen ingenting. Folk dör av svält varje dag och sjukdomar varje dag. Människor förlorar sina familjer på grund av krig och olyckor.

Jag undrar bara hur kan jag fokusera på det positiva så lätt då. Ogenerat omedvetna om smärtan och plågan av världen. Lugnt ignorerar deras rop på hjälp? Det är så lätt att fokusera och vara tacksamma för det goda saker i våra liv, men när vi börja göra något för dem som inte har något - inte ens en enda sak - i sina liv för att göra dem lyckliga.

Jag gick på en parkeringsplats vid lunch och bil vakt var så vänliga. Han verkade oerhört glada över att göra sitt jobb. Han välkomnade mig och sa åt mig att njuta av min shopping, ens gav mig en glad leende. Men när han går hem han kan ha att äta levande ljus i det iskalla eftersom han inte har råd el eller gas. Han har inte råd att köpa alla sex sina barn grönsaker som vi har fått lära. Han går hem, eftersom det lilla pengar han tjänar knappt nog för att hålla honom och hans familj vid liv. Ändå han ler, och han är vänlig till varje person som passerar honom. Ibland oförskämt stirrade på, och även ignoreras när han försöker göra små prata. Har dessa människor vet hur de krossa den stackars människans själ? När ska erkänner vi dessa människor? När börjar vi inse att det mycket väl kan ha varit oss? Han är inte mindre en person som någon annan - utan snarare mer, så varför människor blir så irriterad på honom? Villig honom att hålla tyst. Kanske de är pinsamt att se prata med någon som kämpar för att gå ihop? Kanske de är irriterade för att de tror att han vill ha pengar.

Ibland önskar jag verkligen att jag var ett djur. Men konstigt det kanske låter, inte låtsas de inte att en giraff är bättre än den andra. Detta, bara för att han hade friska gröna blad i morse, är han på något sätt bättre? Vad har det med saken att göra något? Till slut den som driver snabbast och är starkaste kommer att vara överlevande, och det är allt som betyder något för dem.

Inte färgen på sina platser. Den mat de äter. Eller den plats de sover. Det faktum att de är levande och bra är tillräcklig.

I slutet av sin inte tillräckligt för att "vara tacksam för det du har" och titta åt andra hållet. Vi måste vara tacksamma, men vi måste också sluta tänka att det räcker. Vi måste börja göra. Hjälpa. Ge. Och med bara älska. Bara att vara vänliga kan betyda att världen till en annan. Respekt honom som en person kommer att betyda mycket mer än de fem Rands du inte vill ge honom i alla fall.